Mary Beard, Svenska Dagbladets vetenskapsbevakning och forskarbloggar

Underbara söndagsförmiddagar! Lämnade A. (elva år) på hennes teaterskola och cykelturen genom ett nästan folktomt Lund gav mig frisk luft; nu sitter jag vid köksbordet med den ena muggen kaffe efter den andra, morgontidningarna och MacBooken samtidigt som Wi. och Wa. stojar i resten av lägenheten och T. och jag får tid att läsa tidningarna och webben ordentligt. Söndagsförmiddagstempo. Inte för att jag vill leva ett liv där varje dag är som söndag, men det är en trivsam stund, liksom lite leksam akademikertillvaro.

Läser Carina Burmans streckare om Mary Beards senaste bok, Pompeii: The life of a Roman town och en sak som slÃ¥r mig är hur hon ägnar flera stycken Ã¥t Beards personlighet, det är rader marinerade i sympati. Och det är inte svÃ¥rt att förstÃ¥ varför. Sedan rätt lÃ¥ng tid ligger nämligen Beards blogg i historiamappen i min NetNewsWire. Även om jag aldrig forskat pÃ¥ antiken – i och för sig skrev jag en gÃ¥ng ett paper om romerska solur pÃ¥ en doktorandkurs, men det var förstÃ¥s inte forskning – och med stor sannolikhet aldrig kommer göra det, följer jag Beards blogg med visst intresse. Hon skriver om filmen 300, hon skriver om det brittiska universitetsväsendets utvärderingsexerciser RAE, hon skriver om upploppen i Aten – hon sätter helt enkelt in forskningsomrÃ¥det Classics i vÃ¥r samtid och delar med sig av sina synpunkter pÃ¥ dagens universitetsliv.

Och hon fångar oss läsare i något slags band, en fascination som är bloggandets motsvarighet till den där bindningen vi alla upplevt någon gång under grundutbildningen då vi andäktigt insupit någon karismatisk lärares visdom.

Att Carina Burman och jag och nÃ¥gra till (hennes blogg lär ha 40 000 träffar – per dag) fÃ¥ngats av Beards blogg och tagit del av hennes forskningsresultat och relaterar till hennes personlighet skulle väl kunna användas som empiri för att forskarbloggar innebär nÃ¥got icke-trivialt när det gäller forskares kommunikation. Kanske har bloggmediet en framtid när det gäller vilket genomslag forskare och forskningsomrÃ¥den fÃ¥r i offentligheten.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att idag även är den första söndagen dÃ¥ SvD inte längre innehÃ¥ller nÃ¥gon vetenskapssida. För en vecka sedan fanns det en liten notis pÃ¥ Svenskans vetenskapssida att man skulle lägga ner. Vetenskapsbevakningen skall enligt uppgift leva vidare i den normala nyhetsbevakningen, i en speciell ”innovations”-special var fjärde vecka i SvD Näringsliv och Inger Atterstam – vars krönikor har tillhört den mest läsvärda delen av SvD:s vetenskapssida – kommer även fortsättningsvis att skriva krönikor i tidningen.

Update: Martin Kjellgren uppmärksammar också Mary Beard och Carina Burmans streckare.

Det här inlägget postades i vetenskap. Bokmärk permalänken.

2 svar på Mary Beard, Svenska Dagbladets vetenskapsbevakning och forskarbloggar

  1. Falstaff skriver:

    En utmärkt karakteristik av Mary Beard och A Don’s Life! Är det ok om jag länkar?

  2. Gustav skriver:

    Tack och javisst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.