När Bengt Olle Bengtsson presenterade sina planer pÃ¥ ett Bengt Lidforssällskap som skall dela ut ett pris till forskare som framgÃ¥ngsrikt verkar som public intellectuals – han borde förstÃ¥s fÃ¥ priset själv – pÃ¥ en forskningspolitisk workshop här i Lund i början av hösten nämnde han flera gÃ¥nger genren bloggar. Samtidigt som han blickade bakÃ¥t och pekade ut den alltför tidigt bortgÃ¥ngne Hans Uno Bengtsson som ett exempel pÃ¥ den forskartyp han ville se premierad av ett sÃ¥dant sällskap, blickade han även framÃ¥t och nämnde bloggar som ett möjligt medium för akademiker som vill verka i offentligheten.
Bengt Olle Bengtsson kan finna stöd för sin åsikt på lite olika håll. En som argumenterar för det här är statsvetaren Daniel Drezner. Via Erik hittar jag (hur många gånger under mina år som bloggare har jag inte skrivit så? Erik är en magnifik spanare) Drezners plädering för den bloggande akademikern:
For academics aspiring to be public intellectuals, blogs allow networks to develop that cross the disciplinary and hierarchical strictures of academe. Provided one can write jargon-free prose, a blog can attract readers from all walks of life — including, most importantly, people beyond the ivory tower. (The distribution of traffic and links in the blogosphere is highly skewed, and academics and magazine writers make up a fair number of the most popular bloggers.) Indeed, because of the informal and accessible nature of the blog format, citizens will tend to view academic bloggers that they encounter online as more accessible than would be the case in a face-to-face interaction, increasing the likelihood of a fruitful exchange of views about culture, criticism, and politics with individuals whom academics might not otherwise meet. Furthermore, as a longtime blogger, I can attest that such interactions permit one to play with ideas in a way that is ill suited for more-academic publishing venues. A blog functions like an intellectual fishing net, catching and preserving the embryonic ideas that merit further time and effort.
Bengt Olle Bengtsson samtalar med Malin Sandström under en lunch på PCST-10, där Malin, Thomas Söderqvist och undertecknad höll i en session om bland annat forskarbloggar.
Bara nu man inte blir knäckt av hur mÃ¥nga skickliga debattörer och förmedlare det finns dätute pÃ¥ nätet som säger det man själv vill säga fast mycket, mycket bättre…
Fast Ã¥ andra sidan, när har det nÃ¥gonsin stoppat forskare (särskilt oss humanister och samhällsvetare) frÃ¥n att fortsätta skriva 😉
Precis, humsammare är generellt bra pÃ¥ att skriva. Därför mÃ¥ste vi se till att tolkningen av ”tredje uppgiften” inte för mycket handlar om patentering och företagsspinoffs utan även om annan interaktion.
Man kan nästan bli förvånad över hur mycket interaktion vissa humsamdiscipliner sysslar med; ta ett ämne som litteraturvetenskap, till exempel.