Akademisk produktivitet är ett jätteområde. Alla akademiker har sina knep för att ta sig ur skrivtorkans ofruktsamma områden; har sina uppsättningar favoritverktyg (WriteRoom, Endnote, JSTOR) på datorn; har sina oaser av inspiration på bokhyllorna som man ständigt återvänder till.
Det skrivs böcker i ämnet – bland mina favoriter finns Howard S. Becker, Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article – och det finns förstÃ¥s minst en blogg i ämnet, fylld med tips om hur man blir mer effektiv.
Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.
Alltså: Oblique Strategies.
Själv kör jag en dashboard widget som Guy Drieghe programmerat.
Relaterat: jag funderar på att läsa om A Year With Swollen Appendices. Det är en mycket bra bok.
”Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.”
SÃ¥ tror jag det är. Jag har stora problem som jag hade även dÃ¥ jag studerade; att jag läser in mig fullkomligt pÃ¥ ett ämne och sedan skriver pÃ¥ gehör. Detta gör mig lärd men är sjukt tidskrävande – jag memorerar helt enkelt och vägrar inse att man inte alltid kan det.
Nu skriver jag en längre artikel och i våra tider går det att samla på sig hur mycket material som helst. Istället för att läsa i bitar och sedan skriva i bitar så läser jag allt, håller det i huvudet och skriver sedan. Det känns omodernt. Skulle vara intressant att få veta hur andra framställer text.