FRA och utlänningarna

Via Eriks del.icio.us-flöde – ni följer väl det? – fÃ¥ngar jag upp en artikel som diskuterar förslaget om att ge FRA tillstÃ¥nd att avlyssna nättrafik som passerar Sveriges gränser utifrÃ¥n ett utrikesperspektiv: hur kommer vÃ¥ra relationer med EU:s länder att pÃ¥verkas av kännedomen att allt de kommunicerar med oss kommer filtreras av FRA?

there is a wider international dimension to such pervasive spying systems. No promise that a dragnet surveillance system will do its best to eliminate domestic traffic removes the fact that it *will* pick up terabytes of the innocent communications of, and with, foreigners – especially those of Sweden’s supposed allies and friends.

Sweden is a part of the European Union: a community of states which places a strong emphasis on the values of privacy, proportionality, and the mutual defence of those values by its members. But even as the EU aspires to being a closer, borderless community, it seems Sweden is determined to set its spies on every entry and exit to Sweden. When the citizens of the EU talk to their Swedish colleagues, what happens to their private communications then?

Artikeln reser en intressant fråga. Om den här lagen införs, hur kommer det påverka svenskars kommunikation med länder som har en annan och mer restriktiv syn på hur mycket staten får se av det privata? Det här internationella spåret tycker jag saknats i massmedias rapporter om FRA-lagen (jag är i och för sig ingen nyhetsknarkare så jag har säkert missat något, och bloggskalvet har jag bara hunnit se på avstånd).

EFF länkar till en artikel på Dagens Industri där finansmarknadens kritik mot det här tas upp. Kritik kommer även från IT-företagen.

Men det kanske inte bara handlar om finans och IT. Sverige är ett litet land som byggt sitt välstånd i mångt och mycket på internationella relationer; svenska företag har sålt skog, stål och SKF-lager, tabletter, telekom- och transportsystem till internationella kunder sedan 1800-talet och gjort mycket pengar på det, resurser som bland annat byggt upp ett välfungerande samhälle med en solid offentlig service.

Svenska företag verkar sedan länge ofta på en internationell marknad. Exportindustrin kommunicerar med kunder i utlandet, skickar offerter till potentiella kunder, skickar ritningar på maskindelar till dotterbolag i främmande länder, utbyter företagshemligheter kring mer eller mindre strategiskt viktiga produkter som kanske ännu är på utvecklingsstadiet. Det måste de kunna göra utan att det finns någon misstanke om att någon annan än de behöriga får se informationen. Läkemedelsbolag och andra som verkar i branscher där immaterialrättsliga frågor ständigt aktualiseras bör rimligen ha ett intresse av att följa de här frågorna.

Hur passar FRA:s avlyssning in i ett sÃ¥dant här perspektiv? Man kan i varje fall konstatera att FRA:s amerikanska motsvarighet, NSA, anklagats – rätt eller fel, det vet inte jag – för att gynna amerikanska företag och bedriva industrispionage. FrÃ¥gan är om liknande misstankar kommer kastas mot FRA och i förlängningen mot svenska företag. Hur rena händer FRA än har, kommer kanske blotta existensen av dess trÃ¥lning av data genom svenska nät omedvetet pÃ¥verka sättet man kommunicerar med svenska företag?

I grund och botten handlar det om förtroende.

Och apropå bloggskalvet: såhär ser det ut:

(källa: knuff.se.)