Jag läste John Lewis Gaddis, The Cold War (2005; 2007). Och här är det helt klart en mångårig lärargärning som ligger bakom; Gaddis har verkligen ett fast grepp om ett större historiskt förlopp, en berättelse som har en logik, som hänger samman; där många episoder, händelser, individer knyts samman till något slags helhet.
Bra jobbat.
Å andra sidan är Gaddis helhet inte min helhet. Här finns snudd på ingenting av kulturhistoriska aspekter på det kalla kriget. Han rör sig nästan uteslutande bland den internationella politikens högre sfärer; det är en bild av det kalla krigets grand strategy som om man kommenterade ett parti Risk. Och det som är mitt område, kopplingar mellan naturvetenskap, teknikutveckling, forskningspolitik och det kalla krigets förlopp, är direkt undermåligt presenterade.
Han kommer förstÃ¥s inte undan det – man kan inte, inte ens med Gaddis perspektiv, bortse frÃ¥n att Ã¥tminstone nämna kärnvapen och Sputnik – men det är omrÃ¥den som just mest blir omnämnanden, de kunde analyserats mer och han använder en mycket spartansk uppsättning sekundärlitteratur när han diskuterar de aspekterna. För saken är ju att det de senaste 10-20 Ã¥ren kommit ganska mycket forskning som analyserar hur naturvetenskap, teknik, forsknings- och utbildningspolitik hängde samman under det kalla kriget; inget av det verkar Gaddis ha snappat upp.
Ingen historiker kan eller bör greppa allt i ett syntetiserande verk. Men lite mer av just syntes av olika forskningsriktningars syn på det kalla kriget hade jag gärna sett.
Sist en tanke om paketering och marknadsföring. Pocketboken är försedd med flåsiga baksidesblurbar (och framsidesditon), den riktar sig uppenbarligen till en läsekrets utanför fackkretsarna. Ändå har man inte tummat på det här med noter och fullödig litteraturlista. All heder åt Penguin.
Pingback: Kalla kriget, John Lewis Gaddis och HÃ¥kan Arvidsson at Det perfekta tomrummet