Efter att ha ägnat viss tid åt Hans De Geers fina avhandling om rationaliseringsrörelsen i Sverige, har jag senaste tiden arbetat mycket med källmaterial. Ibland undrar man vad 1940- och 1950-talet var för märklig epok, egentligen.
Vid inköp av kött till exempel mÃ¥ste man själv ange vilken bit man vill ha, varpÃ¥ expediten skär ut stycket, väger det och slÃ¥r in det. ”FÃ¥r det vara litet mera?” är en ständigt Ã¥terkommande frÃ¥ga, som visar att portioneringen utföres med liten noggrannhet. Vid inköp av matvaror blir man ständigt förvÃ¥nad över vilket slöseri med tid detta innebär. Inköpen företas nämligen ofta i mycket smÃ¥ kvantiteter, vilket kräver mycken tid. SmörgÃ¥spÃ¥lägg skall skäras upp i skivor, sallader, majonnäs m.m. säljes ofta i lös vikt osv. Man gör den reflexionen att husmödrarnas tid borde kunna användas mer rationellt än för att stÃ¥ och vänta i livsmedelsaffärer och att distributionen säkerligen skulle i hög grad underlättas om alla livsmedel sÃ¥ldes i förpackningar med bestämd vikt och till bestämt pris
Dr.-ing. Max Malm, ”Hemfrysning eller frysning i fabrik”, Kylteknisk tidskrift nr 8 1946, 48-49, cit: 48.
Menar du att 40-talets livsmedelshandel är märklig eller att Max Malms reflexion är det? Han fick ju onekligen rätt. När köpte du senast smörgåspålägg eller majonnäs i lös vikt?
Visst fick han rätt! Det som ger mig den där känslan av att skÃ¥da in i en annan kultur – nÃ¥got slags antropologikick – när jag gÃ¥r igenom det här materialet, är ihärdigheten i den vittförgrenade process av strävanden efter planering och reglering (inte sällan med stat/näringsliv/forskning/teknologi i tätt, tätt samarbete) som syns pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga ställen i materialet.
Sen finns det motrörelser vad gäller mat idag (och kanske även då?), inte minst i den urbana akademiska medelklass jag själv tillhör, där vi minsann köper smörgåspålägg i lösvikt i Saluhallen. Men överlag fick ingenjör Malm och alla hans kollegor rätt.
Hej Gustav!
Kul inlägg! Har du tittat på den fantastiska tidskriften Svenska Förpackningar som gavs ut 1937-48? En guldgruva! Vi använder den i vårt förpackningsprojekt (visst pratade vi om det sist vi sågs för alldeles för länge sen typ på ACSIS 2005?). Tänkte fråga dig förresten, har du tittat på konservburksindustrin, eller har jag drömt det?
Hälsningar
Jenny Lee
Jag fÃ¥r nÃ¥gon sorts rysningar här – för mig, eller snarare arkitekten i mig, leder detta rakt in i miljonprogrammet och allt det där som var baksidan av det här tänkandet.
Det enda jag kommer pÃ¥ nu är damen som disputerade pÃ¥ mÃ¥tt i badrum, ”toalettforskningen”. ”Forskning” pÃ¥ vansinnigheter – i förlängningen.
Det är något smått prilligt med det som alltså ger mig krypningar.
Wow sÃ¥ postmodernt det lÃ¥ter med alla referenser och skaer som sprudlar. Tyvärr har jag inte ens koll pÃ¥ hälften ,men tycker det verkar jätteintressant…
Å andra sidan har jag en spaning som går på tvärsen här. Där jag bor är det billångt till närmsta Coop Forum, så man är hänvisad till Willys och Hemköp för att köpa livsmedel (särskilt om man saknar bil).
Men, därutöver har det (Ã¥ter)uppstÃ¥tt en mängd smÃ¥ detaljister: En fruktaffär med ett otroligt sortiment och lÃ¥ga priser, en fiskaffär som drivs av nÃ¥gra öbor, en köttaffär som jag kanske borde kolla in nu sedan jag börjat frossa i kött igen, en té- och kaffeaffär… (och jag snackar inte exklusiva delis som kejtrar till den välbärgade urbana medelklassen, utan bara affärer som funnit en nisch i skuggan av matjättarna).
Alla säljer förstås sina varor i mer eller mindre lös vikt. Och affärerna tycks gå bra, husmödrar och andra köar länge. Dr.-ing. Max Malm skulle förmodligen hitta en hel del att göra.
Jenny: tack för tipset! Har inte kollat upp den tidskriften. Har däremot gÃ¥tt igenom femton Ã¥rgÃ¥ngar av Kylteknisk tidskrift – inte direkt Nietzsche, men vad fan, vetenskaps- och teknikhistoria mÃ¥ste ju inte bara vara nöjesläsning …
Håller på med djupfrysning för närvarande, har bara snuddat lite på konservburksindustrin i och med PLM:s konflikt med Georg Borgström och det som de uippfattade som djupfrysningslobbyn. Här finns hur mycket som helst att göra när det gäller livsmedelsteknikens historia!
Vore kul att ses igen, ACSIS 2005 var kul men länge sen…
Jag råkade för ett antal år sedan läsa Max Malms dödsruna
och bestämmde mig då för att för alltid lägga hans namn på
minnet. Han tycks ha betytt mer för den moderna
livsmedelsutvecklingen (0 samhällsutvecklingen) än de flesta.
Han skall ha lett utvecklingen av infrysningstekniken på
Findus som ju var ledande inom området.
Dessutom skall han ha lett utvecklingen av recepten för
Marabou mjölkchoklad och Oboy!!!