Det är något fel på den svenska bokbranschen.
En kombination av aktuella politiska händelser och läsningen av Zinovy Zinik, ”The old days”, TLS 9 mars, gjorde mig sugen att läsa Gulagarkipelagen. Men den finns inte att inhandla pÃ¥ svenska sprÃ¥ket. Det tycker jag är för jävligt.
Boken gavs ut på svenska i mitten av 1970-talet, men finns inte i tryck. En sökning på Adlibris ger bara en träff på Stig Fredrikssons bok om hur han själv träffade Solsjenitsyn.
Få svenskar har så lång erfarenhet av Sovjetunionen och Ryssland som Stig Fredrikson. Under fyra år under 70-talet var han korrespondent i Moskva, i en tid då det sovjetiska imperiets makt var som stöst. För Nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn blev Stig Fredrikson en hemlig kanal ut till Väst i en tid då den store författaren var Sovjetunionens fiende nummer ett.
Är det inte lite symptomatiskt för vårt samhälle, att det som finns att uppbringa är en bok om en journalists hjältedåd i samband med Solsjenitsyn, men inte Solsjenitsyns böcker? Visst, Stig Fredriksson har en lång erfarenhet av Sovjetunionen, men om man vill ta del av Solsjenitsyns erfarenheter av Sovjetunionen?
NÃ¥gonstans finns det ett systemfel i den svenska bokbranschen. Böcker som Gulagarkipelagen ska bara finnas i tryck. Svenska sprÃ¥ket är ett litet sprÃ¥komrÃ¥de, visst, men hur mycket skattepengar lägger vi inte pÃ¥ ”kultur” varje Ã¥r? Vart tar de pengarna vägen?
Antikvariat är nästan den enda ljuspunkten inom svensk bokbransch.
Bokus har En dag i Ivan Denisovitjs liv – på danska…
Intressant! Och en annan sak som verkar lite märklig: liberala DN kunde kanske se till att hålla Kommunismens svarta bok, som DN Bokförlag gav ut 1999, in print.
Pingback: Den svenska bokbranschens uselhet at Det perfekta tomrummet