Kommersialisering av forskning

Det är mycket prat nu om kommersialisering av svensk forskning, patentering av uppfinningar som gjorts vid svenska universitet och förändringar i sekretesslagstiftningen. Man drömmer förmodligen, från universitetens sida, om stora intäkter och, från politikernas sida, om att slippa vara med och betala en del av kostnaderna för den svenska universitetssektorn.

Men hur kommer det att fungera i praktiken? En fingervisning kan kanske fås om man tittar på de amerikanska erfarenheterna.

Amerikanska universitet hade av en aggregerad inkomst 2002 pÃ¥ 227 000 miljoner $. Av dessa kommer 1 270 miljoner $ frÃ¥n licensinkomster och royalties, att jämföra med inkomster frÃ¥n statliga grants and contracts pÃ¥ 31 430 miljoner $. Ta till exempel University of California, där 81 miljoner $ kom frÃ¥n patent och licensiering, av en total inkomst pÃ¥ 14 166 miljoner $ (varav 2 372 miljoner $ var federala grants and contracts). (Data frÃ¥n Yochai Benkler, ”Commons-Based Strategies and the Problems of Patents”, Science vol 305, 20 augusti 2004, 1110-1111.) Benkler sammanfattar läget: ”Patent royalty and licensing revenue provides an insignificant portion of total university revenues”.

Man kan misstänka att om inte amerikanska universitet kan göra mer pengar av det här, så kommer inte heller svenska universitet lyckas med det. Kan det verkligen bli så mycket inkomster av att patentera uppfinningar som gjorts ute på institutionerna, samt genom att i universitetens regi kommersialisera forskning, ha holdingbolag, starta och driva företag? Då kan man överväga om det inte är bättre ur samhällsekonomisk synvinkel att för statliga medel forska fram saker som man sprider helt fritt till samhället.