Alex Soojung-Kim Pang skriver om vad forskare kan få ut av att blogga. Han har identifierat fyra huvudsakliga argument för forskare och andra i kunskapsbranschen att blogga:
- Bloggandet är ett sätt att öva och förfina hantverket: ”For writers, blogs are to publishing as speed chess is to a formal tournament: the same basic game, but faster, edgier, and rougher in an interesting way.” Att fyra av en snabb bloggpost kanske inte är nÃ¥got som tar tid frÃ¥n skriva forskningsrapport eller förbereda en föreläsning, utan snarare ger nÃ¥got till de uppgifterna.
- Tillitsargumentet. Genom att blogga arbetsprocessen uppnås transparens och tilltro.
- Inomvetenskaplig kommunikation. Blogging kan vara ett sätt att nätverka, citera, argumentera inom vetenskapen. Blogging blir då ytterligare en vetenskaplig praktik, vid sidan av konferenser, publikationer, preprints. Pang nämner bland annat bloggande högenergifysiker, kosmologer och strängteoretiker som ivrigt tycks diskutera forskningen med varandra.
- Varumärkesbyggande: att få spridning för ens idéer.
Det kan nog ligga en del i det mesta här. Själv gillar jag Howard S. Becker och de tips han la fram i Writing for social scientists, bland annat idén att inte hetsa upp sig för mycket för en enstaka skrivuppgift utan skriva ofta, ofta. Passar in i Pangs första argument. Och det andra är klassisk vetenskapshistoria/STS (inte för inte är Pang en astrofysikhistoriker som muterat sig till teknikanalytiker och framtidsforskare). Det var ju bland annat via de nya litterära teknologierna (där föddes papret) som den vetenskapliga revolutionens forskare bidrog till att etablera tilltro.
Att den anonyme skribenten Ivan Tribble i The Chronicle of Higher Education tycker tvärtom är ju bara att beklaga. Kommentarer är egentligen överflödiga, men argumenten som framförs av Matthew G. Kirschenbaum förtjänar uppmärksamhet.
[se även diskussionen hos Erik.]
Ser jag fel eller har du tagit bort trackbackfunktionen?
Din kommentar tvingade mig (yes!!!) att läsa Tribbles artikel en gång till. Redan när Erik skrev om den undrande jag om jag hade totalt missuppfattat det hela. Jag läste alla blogkommentarer jag kunde hitta och drog slutsatsen att antingen fattade jag ingenting eller också var även de mest hårdhudade bloggare väldigt tunnskinnade (repris). Sannolikheten för det första alternativet är naturligtvis överväldigande.
Även du min Gustav! Enligt mitt ovetenskapliga sätt att läsa tar Tribble upp ett antal fall där han menar att vad som avslöjas på kandidatens blog gör denna mindre lämpad att komma ifråga för en viss tjänst. Det är fråga om ”misrepresentation of research”; ”overstating academic expertise” eller en allmänt sett ostadig personlighet. Vi kan naturligtvis ifrågasätta Tribbles omdöme och de kriterier han tillämpade men knappast det faktum att han överhuvudtaget läste kandidaternas bloggar som ett led i processen. Det enda som stör mig är att han bekymrar sig över att en blog möjligen nån gång i framtiden kan spåra ur – det är naturligtvis irrelevant.
Det var litet gulligt tyckte jag när en fakultetsledamot nånstans (har inte kvar länken) skrev att hon aldrig skulle googla efter en kandidat eftersom det var ”unfair.” Det har jag gjort i många liknade situationer med mycket gott resultat och jag menar nog att den som inte gör det, i ett anställningsärende, inte gör sitt jobb ordentligt. Sen måste ju även den ingooglade informationen värderas på vedertaget sätt.
Min point, om någon, är: om du bloggar, och speciellt om du anger det i ditt cv, får du räkna med att din blog kommer att ingå i bedömningsunderlaget. Och så skall det vara menar jag.
Jag misstänker att du, Gustav, är orolig för att okokta och spontana tankar på en forskningsblogg skall ge ett negativt intryck. Det vore naturligtvis inte bra men även med värsta vilja kan jag inte se att det är det som Tribble menar. Jag förstår inte rubriken över hans artikel – misstänker att det som vanligt är någon halvsmart mediaperson som klämt till med något som h/h tycker låter bra. Men alla bloggare som spontanreagerat borde ha läst mer än rubriken.
Ja så tänkte jag. Men det är väl fel någonstans. Tribble är säkert lika vederstygglig som Stefan Johnsson i DN som också vågade ifrågasätta vad han felaktigt trodde var avarter inom bloggeriet. Och båda dessa personer har ju fått vad de utan tvekan förtjänar från alla väderstreck inom bloggarkretsen.
Bengt: blogging är som gjort för akademiker. Vi kan här nätverka, utbyta idéer, träna oss i att skriva, syssla med tredje uppgiften och så vidare.
Det är klart att det som finns pÃ¥ nätet ingÃ¥r i bedömningsunderlaget – när man söker tjänster, när man utvärderas i andra sammanhang. Självklart. Och sÃ¥ bör det vara. Där är vi överens.
Sen kan, och det är det som fått igång Tribble, säkert vissa individers bloggande visa att dessas värderingar inte passar in i den anda som råder vid en eller annan humanistisk institution vid något universitet i den amerikanska mellanvästern. Men det beror på just dessa individer och dessa institutioner. Och så länge Tribble inte talar om vilka det är frågan om kan vi inte avgöra vilken grund det finns för hans svepande åsikter om blogging. För nog finns det en underton av svepande avfärdande av bloggande akademiker i artikeln, även om han har en eller annan brasklapp om att mediet nog kan fungera bra.
Mängden mothugg mot Tribble kanske pekar pÃ¥ att det även i bloggosfären rÃ¥der ett slags nyhetstorka för tillfället … Inget piggar upp och hÃ¥ller tangentborden väloljade som lite metablogging.
Johan: japp. Får bara en massa trackbackspam. Tyvärr. Trackback är en fin teknik men en massa freeriders har kidnappat den.
”en underton av svepande avfärdande av bloggande akademiker i artikeln”; well, OK. Jag läste det inte sÃ¥ först men där finns naturligtvis en del tveksamma formuleringar; t.ex. när han skriver ”Past good behavior is no guarantee against future lapses of professional decorum” ; sÃ¥ sant sÃ¥ sant men det har ju ingenting att göra med bloggande speciellt utan kan väl gälla generellt här i livet. Jag tycker nog fortfarande att de flesta som skrivit om T’s artikel har överreagerat pÃ¥ ett ibland ganska roande sätt och -det fÃ¥r jag ärligt säga- pÃ¥ ett sätt som skulle fÃ¥ varningsklockor att ringa hos mig om det var nÃ¥gon som sökte jobb. (”Paranoia, conservatism, and raw ignorance” – ”pÃ¥ sig själv känner man andra” som min gamla mor brukade säga 😉
Kan du ge exempel på några bra forskarbloggar som är tillgängliga för allmänheten? Jag har själv ett misslyckat försök bakom mig men det var säkert inte blog-formens fel utan hade helt andra orsaker.
hej hej