Jan Garnert har precis publicerat sin bok om telefonens genombrott i Sverige och Svenskan låter Lars Lönnroth, av alla forskare, recensera. Vilket val av recensent! Såhär fel blir det:
till Garnerts stora förtjänster hör att han inte nöjer sig
med att skildra telefonens rent tekniska utveckling utan i hög grad intresserar sig för dess mytologi och kulturhistoria: hur den fungerade i vardagen pÃ¥ 1800-talet, hur man tyckte och tänkte om det nya kommunikationsmedlet, hur telefonsamtalen förändrade vanliga människors livsbetingelser. Hans framställning är alltsÃ¥ inte bara teknikhistorisk utan ocksÃ¥ folklivsskildrande – ett viktigt bidrag till kartläggningen av modern mentalitetshistoria.
Professionell teknikhistoria är sedan länge, länge en forskningsgren som ser tekniken i sammanhang med kultur, politik, ekonomi, samhälle. Lönnroths förvåning över detta visar vilket märkligt val av recensent av en modern teknikhistorisk bok han är.
Här borde Svenskan se över sin medarbetarstab och peta in lite nya namn i Rolodexen på kulturredaktionen. Det finns en hel hoper teknik- och vetenskapshistoriker i landet som kan göra ett ofantligt mycket bättre jobb än Lönnroth.
NÃ¥gon som har fler tips pÃ¥ den här sortens ”professionella” teknikhistorier? Läste en gÃ¥ng en bok om segelfartygens sista tid och fick en inträngande beskrivning av bÃ¥de tekniken, ekonomin, socialantropologin och politiken bakom – men har sedan inte lyckats hitta nÃ¥got jämförligt om andra branscher/teknologier som har legat över den flyhänta essäns nivÃ¥. Tacksam för svar.