Sagt pÃ¥ Bloggforum (via Mark Comerfords blogg): ”I kulturnytt där jag jobbar fÃ¥r vi inte uppge i sändning andra webbadresser än vÃ¥r egna”.
Eehh – det kan ju bara inte vara sant.
Men det kanske det är. Nu när jag tänker efter – när hörde man nÃ¥gon webbadress, förutom sr.se – omnämnas pÃ¥ P1:s kulturprogram.
Minst sagt märklig policy, om det stämmer.
Egentligen inte sÃ¥ konstigt – indirekt sÃ¥ skulle SR fÃ¥ stÃ¥ till svars för vad som stÃ¥r pÃ¥ de sidorna. DÃ¥ är det bättre att inte hänvisa folk vidare alls. Det kan ocksÃ¥ ha med reklamfaktorn att göra – SR bör/fÃ¥r inte hur som helst nämna andra företag.
Ehh – ”stÃ¥ till svars för”? Om en recensent nämner en bok eller tidskrift i radions kulturprogram, skulle ingen fÃ¥ för sig att sr skulle fÃ¥ ”stÃ¥ till svars för” innehÃ¥ller i tidskriften eller boken. Detsamma borde gälla webbsajter. Om det är som du säger har ju SR frivilligt valt bort möjligheten att kritiskt granska en allt viktigare del av dagens medialandskap.
Och vaddÃ¥ reklamfaktorn – du menar alltsÃ¥ att man fÃ¥r nämna namn pÃ¥ filmbolag, bokförlag, filmer, böcker, tidskrifter, tidskriftsförlag (det sker hela tiden och i detta ligger väl en viss reklamfaktor, fast jag är osäker pÃ¥ vad du menar med ”reklamfaktorn”), men inte webbsajter. Vari ligger skillnaden?
Reklamfaktorn menar jag SR:s begränsningar till reklamfinansierade sändningar – att de inte vill att det ska framstÃ¥ som att de lyfter fram vissa företag som om de sponsrat sändningen. Ofta sitter de nästan och biter sig i tungorna för att komma ihÃ¥g att inte göra nÃ¥t misstag pÃ¥ den punkten.
Webbadresser kan vara så enkelt så att det inte gör sig bra i talat format: www punkt enwebbadress punkt komm snedstreck arkiv sedstreck osv osv.
Webbadresser av det där krÃ¥ngliga slaget säger de hela tiden, fast bara sina egna – ”och det här inslaget kan du ocksÃ¥ höra pÃ¥ webben, sr.se snedstreck P1 och sÃ¥ klickar du dig vidare till Kulturfredag” kan man höra, till exempel.
Kulturinslagen på radion granskar kulturen och andra delar av världen. Om man i ett sådant inslag vill granska den del av kulturen och världen som återfinns på en viss webbplats så får man alltså inte ge en källhänvisning. Det är bara dumt.
Ã… andra sidan verkar det inte finnas nÃ¥gon ”inga externa länkar” policy för kulturradions webbsajt, sÃ¥ principen ”peka folk till vÃ¥r egen sajt och peka vidare därifrÃ¥n” är nog rätt vettig ändÃ¥.
Och förstÃ¥s helt överlägsen hur användbarhetsperspektiv: instruktionen ”sr punkt se -> kulturradion -> klicka vidare” kan vem som helst bÃ¥de memorera och följa pÃ¥ första försöket, men försök att muntligen peka till, säg, en arkivsida pÃ¥ din egen sajt? ”dubbelve dubbelve dubbelve dot gustav holmberg som ett ord, gustav med ve, och sen punkt komm (med ce), snedstreck tomrum (ordet alltsÃ¥, inte ett mellanslag) snedstreck archives (pÃ¥ engelska, plural) nolla nolla tvÃ¥a Ã¥tta sexa trea punkt hÃ¥teemell.”
Fredrik: jag håller med om att länkarna som Movable type skapar är helt hopplösa. Bland annat av den anledningen letar jag efter ett annat bloggverktyg. Förslag?
Men hur du kan försvara att det enligt inlägget på Bloggforum tycks finnas en policy om att man inte får uppge andra webbadresser i radions kulturprogram än sr.se förstår jag inte. Varför denna styrning av kulturjournalistiken? Det finns ju faktiskt sajter med en mer lättmemorerad länknomenklatur än min egen. Då försvinner ditt användbarhetsargument som en sprucken såpbubbla.
Man kan ocksÃ¥ tänka sig att en kulturjournalist vill nämna en sajt/blogg över huvud taget, inte ange en krÃ¥nglig arkivsidesadress som du sÃ¥ riktigt opponerar dig mot ur användbarhetssynpunkt. Men det tycks man inte fÃ¥ göra. Man fÃ¥r alltsÃ¥ inte säga ”Fredrik Lundhs kulturgärning inom pythonprogrammering och bloggkommentarer kan man ta del av via effbot punkt org” utan mÃ¥ste dra till med en ”du hittar till Fredrik Lundhs kulturgärning inom pythonprogrammering och bloggkommentarer genom att gÃ¥ in pÃ¥ sr.se, klicka pÃ¥ P1, klicka pÃ¥ Kultur, klicka pÃ¥ Kulturfredag”.