Ã… ena sidan har Bengt Westerberg, ordförande för VR, argumenterat för publicering i open access. Ã… andra sidan har den forskningspolitiska propositionen (pdf, 1.3 mb – hur mÃ¥nga megabyte forskningspolitisk iddeologi klarar ditt bredband?) flitigt använt bibliometri och citeringar som ett slags indikation pÃ¥ kvalitet.
Och bibliometrin – det vill säga i praktiken de tidskrifter som ISI indexerar – handlar vad jag kan se fortfarande i hög utsträckning inte om Open Acess-publikationer utan old school-litteratur. Ni vet sÃ¥dana där slemma produkter frÃ¥n kommersiella förlag som kostar en faslig massa pengar att prenumerera pÃ¥ och som inte är fritt tillgängliga för alla hela tiden.
VR:s ordförande hävdar att vi forskare borde publicera oss i Open Acess. Och det är lätt att hålla med honom, det finns goda argument för Open acess. Men om vi började göra det, så skulle vi halka efter i de mått på kvalitet som Utbildnings- och kulturdepartementet använder, eftersom OA-tidskrifter är en minoritet i de impactpoängsammanhang som departementet numera tycks fästa sådan vikt vid.
Hur ska statsmakterna ha det? Open access-idealism eller bibliometriräknenissarnas numerära ranking?
I Norge, av alla ställen, tycks man ha valt väg. Man har dessutom vänligheten att tala om för forskarna vad som gäller. Transparent som fjordvatten. Norska forskningsrådet har helt enkelt satt upp en poänglista. Publikation i en tidskrift som finns på listan ger ett (eller fem, för högstatustidskrifterna) poäng, som sedan omvandlas till pengar till din institution eller ditt universitet. Jill Walker har listan (via Hilde Corneliussen).
VR verkar inte bara snacka utan har också insett att pengarna styr publiceringen. Jag skrev själv om detta för några dagar sedan, man kan läsa deras pressmeddelande på http://www.vr.se/press/arkiv/sida.jsp?resourceId=-106
Jo, visst, VR har – pÃ¥ den höga nivÃ¥ där Omling och Westerberg befinner sig – fattat det här med OA. Bra.
Men gör tankeexperimentet att alla svenska forskare direkt började skicka alla sina pek till OA-tidskrifter enbart. Därmed skulle en stor del av alla de tidskrifter som utgör citeringsrymden väljas bort. Förmodligen skulle dÃ¥ den aggregerade mängden citeringar till svenska forskare minska, eftersom de svenska forskarna publicerade sig i färre tidskrifter. Därmed skulle i ett slag svensk forskning riskera att bli mycket ”sämre” enligt de bibliometriska kriterier som Utbildnings- och kulturdepartementet använder i senaste forskningspolitiska propositionen.
(I en eventuell framtid, när OA har tagit över och blivit väldigt spritt, försvinner det här fenomenet. Men i dagsläget måste vi leva med det faktum att det finns mängder med traditionella tidskrifter med gigantisk impactfactor.)
Det är inte OA det är fel på. Det är inte VR:s insikt om OA:s förträfflighet det är fel på. Det är snarare proppens fixering vid bibliometri jag är ute efter. Och det märkliga i att de två kanske tyngsta statliga ideologiproducenterna på området talar med kluven tunga.
Har du sett detta:
Boktips-ur informationsvetenskapligt perspektiv
Olle Alexandersson; ”Forskningsinformation-bricka i tillväxtspelet Inledning till en diskussion om forskningsinformationens ekonomiska betydelse” -Utg av Nordisk Folkeuniversitet.
Håller den just i min hand-ca 30 s. Verkar läsvärd.
För er som är intresserade av vetenskaplig kommunikation, FoU:s betydelse et c…
saxat ur min blogg…
Jag vet, läste det precis pÃ¥ din blogg, Ludvig. Informationen stockar sig …
Du har väl sett att du är på väg att bli värsta bloggstjärnan på Blue librarian.