När nyheten att man blev sjukare av att läsa hälsosajter på nätet valsade runt i media under hösten tyckte jag att den ganska stora mängd kommentarer som läsare skrev in i samband med Inger Atterstams artikel i SvD var intressant. Här för läsarna ett resonerande samtal om studiens resultat, hur trovärdig den är, möjliga förklaringar och så vidare. Knappast någon passiv och helt okunnig publik.
Flera av kommentatorerna var skeptiska till undersökningen (mer skeptiska än Atterstam, även om hon även citerade en skeptisk expert). Nu har Jonas upptäckt att studien dras tillbaka: man blir inte alls sjukare av att se på hälsosajter; något statistiskt misstag ledde studien i fel riktning. De skeptiska fick alltså rätt.
Simon skriver i en kommentar till Jonas text att man nog inte kommer skriva så mycket om detta tillbakadragande i media. Jag misstänker att han får rätt.
Gjorde nÃ¥gra snabba sökningar pÃ¥ Eurekalert och AlphaGalileo. PÃ¥ den förstnämnda kunde jag inte hitta det ursprungliga pressmeddelandet (borttaget?), pÃ¥ den andra möts man av en kortfattad kommentar om att pressmeddelandet tagits bort. PÃ¥ forskarnas universitets sajt finns dock pressmeddelandet kvar, dock med en liten varningstext och en ursäkt: ”The authors and editorial team apologise to all concerned.”
Det är det här jag menar med att om man går ut med sådana här undersökningar i media utan att ha på fötterna så urholkar man tilltron för den vetenskapenskapliga metoden. I alla fall om det sker för ofta.
Kul att du tog mitt exempel om ”kall fusion” pÃ¥ bloggforum.
Det vore i så fall bättre om man under sitt forskningsarbete redogjorde för sina delresultat i en blog eller liknande.
Det skulle också kunna vara ett sätt för forskare och få kontakt med forskare som sysslar med samma forskning och de kan utbyta erfarenheter.
Oavsett så behöver forskare bli mer medvetna om hur de ska använda media och journalister mer medvetna om hur de ska hantera olika undersökningars resultat. De skulle ju kunna vara en kritisk granskare och väga undersökningar mot varandra. Idag slår de mest på stortrumman och blåser upp undersökningarna och resultaten, med katastrofrubriker.
Pingback: Blind Höna
”Kall fusion” är ju ett tacksamt ämne; brukar diskutera det i min undervisning. Finns en del intressant skrivet om det pÃ¥ bÃ¥de läroboks- och forskningsnivÃ¥, av till exempel Thomas Gieryn och Collins & Pinch.
Nu tycker jag du är ute och snurrar, Bengt. Den vetenskapliga metoden, rätta mig om jag har fel, inkluderar väl ändå att inte sätta 100%ig tilltro till något som inte återupprepats av andra källor oberoende av den första?
Åtminstone för mig är vetenskapligt tänkande en motpol till auktoritetstro, vilket mer låter som det du beskriver.
Det borde väl stärka folks (natur)vetenskapliga sinne, genom att förstå att alla kan göra fel. Att även insatta vetenskapsmän kan vilja så mycket att de blir lite väl ivriga. Detta tänkande låter sig väl överföras som kritiskt tänkande för alla fenomen.
Jonas: Visst är det så den vetenskapliga metoden verkar att i längden så kommer sanningen att framträda allt klarare.
Det jag talar om är att man gÃ¥r ibland för fort till media som direkt hänger pÃ¥ ett scoop som kanske inte är det scoop som det frÃ¥n första anblicken är. Det var här jag relaterade till ”Kall fusion” om du minns den händelsen man gick ut med buller och bÃ¥ng att man hade löst energiproblemet och mediadrevet gick igÃ¥ng. Det visade ju sedan att det här gick ju inte att upprepa och var inte nÃ¥gon vetenskaplig landvinning.
Det vore bättre om man hade en bättre kommunikation och förstÃ¥else emellan forskare och journalister…
HÃ¥ller du inte med?
Bara ett klargörande: den text som Gustav refererar till i själva inlägget har skrivits av mig – Jonas frÃ¥n Blind Höna.
Kommentarerna här under inlägget har skrivits av en annan, för mig okänd Jonas.
Det fattade jag i alla fall, Jonas…
Jag och Bengt O diskuterade Mailledes hur vi skulle göra om det dyker upp ytterligare en Bengt i Bloggvärlden…
Den dagen den sorgen…
Jonas lär det nog finnas gott om kan jag tänka.
Ã…h, jag ber om ursäkt. Jag försökte bara ”do as the romans” här.
Nå, till ämnet: Nej, jag ser inte hur man stärker gemene mans vetenskapliga tänkande genom att bara publicera väl genomtestade resultat. Det tycks enbart gynna auktoritetstro, och sådant finns det nog av.
Det betyder naturligtvis inte att media bör återpublicera alla pressmeddelanden okritiskt. De som inte har erfarenhet i ämnet kan knappast antas känna kontexten. Men jag tycker nog ändå det är där medias ansvar ligger, inte som något allmängiltigt sanningsfilter.
För det blir ju inte mindre roligt att läsa om dessa forskare som försökt utröna om man blir hjälpt eller stjälpt av hälsowebsiterna, bara för att det är en vetenskapligt dålig undersökning. Däremot är det ansvarslöst att inte publicera uppföljningen.
Naturligtvis kanske jag har helt fel här. Men i ett intelligent sammanhang ska jag inte behöva påpeka sådant.