Apropå media, experter och mobilstrålning:
Lennart Hardell är adjungerad professor vid Örebro universitet. Han är lite intressant, apropÃ¥ dagens TT-artikel om GSM-telefoner och tumörer; där omnämns han som ”den i forskarkretsar kontroversielle professorn Lennart Hardell vid Örebro universitet”.
Nu blir man lite nyfiken. Hur har han fÃ¥tt det epitetet, i vilka forskarkretsar är han kontroversiell? Man undrar lite hur vanligt det är att journalister sÃ¥ öppet tar ställning när det uppenbarligen fortfarande finns olika Ã¥sikter i forskarvärlden och pÃ¥ vilka grunder den anonyme TT-skribenten pekar ut Hardell som ”den i forskarkretsar kontroversielle professorn”.
En ledtråd via Google: Inger Atterstam har skrivit ett par kritiska artiklar om Hardell i Svenskan: här och här; kanske plockade TT upp det hela här?
Det är uppenbart att mediala representationer av vetenskapen och offentlig vetenskaplig minneskultur, som ju ofta handlar om att beskriva vetenskapsmän som Framstegets Hjältar, har sin inverterade motsvarighet; det verkar finnas något slags behov av att även framställa vissa forskare som sämre.
Lägg även märke till att Ny Teknik beskriver Hansson Mild och Hardell som ”[t]vÃ¥ kända strÃ¥lningsforskare”, vilket ger lite andra associationer än TT (och Atterstam!).
Observera att jag inte här ger mig in i frÃ¥gan om huruvida radiovÃ¥gor (lägg märke till att jag undviker det laddade begreppet ”strÃ¥lning”) frÃ¥n mobiler orsakar cancer. Jag är bara intresserad av hur medias bevakning av kontroversiell vetenskap gÃ¥r till, hur man beskriver vetenskap där man ännu inte nÃ¥tt closure och konsensus.
Att medias beskrivning av sådana här saker kan få betydelse har visats i flera studier. Några aktuella exempel ges i Anders Ekström ed., Den mediala vetenskapen (Nora: Nya Doxa, 2004).
En liten detalj: Inger Atterstam skriver om tvÃ¥ amerikanska forskare, John Boice och Joseph McLaughlin som utvärderat Hardells studier negativt: ”Författarna är verksamma vid ett privat epidemiologiskt institut i USA. Ingen av dem har kända bindningar till mobiltelefonindustrin.” Jag antar att det är samma forskare som Hansson Mild avfärdar som ”tvÃ¥ amerikanska forskare som arbetat Ã¥t mobiltelefonindustrin”, medan SSI menar att dessa forskare är oberoende utomstÃ¥ende experter anlitade för att ”man ville slippa ge sig in i det interna brÃ¥ket i den svenska forskarkÃ¥ren”. Hansson Mild och Hardell har även kritiserat VR:s val av expertgrupp. Här tycks det alltsÃ¥ sÃ¥väl rÃ¥da brist pÃ¥ konsensus i sakfrÃ¥gan (orsakar radiovÃ¥gor frÃ¥n mobiler hjärntumörer) som i frÃ¥gan om vilka experter som ska fälla avgörande i frÃ¥gan.
”Framstegets hjältar” – jovisst, men ”the mad scientist” är ju ocksÃ¥ populär 😉
Visst har du rätt, Bengt, men hur framställs egentligen the mad scientist? Det finns olika slags sÃ¥dana i media. Ibland tycks det mig som om ’the mad scientist’ framställs i en egentligen positiv dager; en världsfrÃ¥nvänd figur med hÃ¥ret pÃ¥ ända som lÃ¥ngt bortom etiska, politiska, ekonomiska och mänskliga sammanhang utvecklar sin nya kunskap som är till nytta för oss alla. Sen har vi förstÃ¥s sÃ¥dana som beskrivs som mer illasinnade figurer, den inverterade formen av Framstegets Hjältar.
Googlar man efter Boice så är en av de första träffarna:
http://www.medikament.nu/PDF-filer/8-02/bo_walhjalt.pdf
som ser ut att innehålla lite mer om kontroverserna (inklusive tecken på kopplingar mellan Boice/McLaughlin och Motorola, och uppenbara kopplingar mellan Boice/McLaughlin och SSI).