Ben Hammersley skriver om klonade pubar: beställ en irländsk pub och snart är det dags att öppna dörrarna till ett ställe som ser ut som om det funnits i 80 år. Instant patina, just add water. Ska det vara en viktoriansk pub, eller kanske något som mer liknar The Crow and Crown i Crow crag/Sleddale Hall. (Fler locations från Withnail and I här.)
Upplevde det här fenomenet i Lund för nÃ¥gra Ã¥r sedan. Petri Pumpa hette en härlig bar: modern konst, jazz, cool bardisk, fotbollsspel, bra personal, god öl. Stället lever vidare som hotell och krog pÃ¥ landet, men baren röjdes ut och lokalen bytte ägare som pÃ¥ nÃ¥gra veckor slog upp en komplett pub med ”historia” som tillhör en kedja som i dagsläget har dryga dussinet pubar i Sverige; man försöker verkligen fÃ¥ det att se ut som om puben funnits hur länge som helst. ”Det är Lunds mest genuina engelska pub hävdar man; ja, ja. Man köper inredningen av ett Lovejoy&Tinker-liknande team, ”tvÃ¥ killar i England som Ã¥ker runt och köper in gamla inredningar”, riktiga gamla engelska prylar som ”skapar en unik känsla av tradition, hemtrevnad och gemytlighet”. Riktig inredning. Genuinitet, historia inpyrd och inrökt i prylar som funnits i det riktiga England, vidrörda av riktiga engelsmän, dÃ¥ gör det liksom inget att prylarna sätts samman pÃ¥ kort tid i en iscensättning som liknar kloning.
Tack och lov att Stortorget, Herkules bar och Café Finn inte gjorts om till ”engelska pubar”. Men det är väl bara en tidsfrÃ¥ga …
Engelska/irländska pubar är ett urbant mem som sprider sig över världen. Men det är också lite tröttande i längden, kanske man kunde tänka sig andra identitetsskapande miljöer. Svensk skolmatsal cirka 1974? Köpenhamnsk bodega i de lite slitnare delarna på Västerbro? Svensk vägkrog med schnitzel och pommes? (Vänta, det finns ju redan.)