Idégeografi

I morse fick jag en idé. Den kom till mig när jag precis var på väg att svänga in med cykeln vid cykelstället. Det slog mig att jag brukar få idéer vid ungefär samma ställe. Vilket får mig att börja fundera lite över hur och när vi får idéer.

Min resa till jobbet är omväxlande. Den tar mig först genom mina hemtrakter – Lunds mer urbana delar – där jag passerar kaféer som hÃ¥ller pÃ¥ att ställa fram uteserveringsmöblerna, butiker som gör sig redo för dagens kommers och gymnasister som hastar till skolan. Efter att ha lämnat dottern pÃ¥ förskolan trampar jag vidare genom ett stadslandskap som är omväxlande, bÃ¥de vad gäller byggnader och människor. Träffar varje gÃ¥ng jag cyklar en handfull människor jag känner eller känner igen. Trampar in i de mer akademiska delarna av stan, genom LundagÃ¥rd, förbi UB, Gerdahallen, genom Anshelms LTH, fram till MAX-labb och sÃ¥ Ideon, där Forskningspolitiska institutet ligger. Och det var där, vid cykelstället, idén dök upp.

Varför just där? Varför upprepade gånger?

En orsak kan vara repetetiva kroppsliga rörelser – det befrämjar tanken att stÃ¥ och diska, lika väl som att cykla. Den friska luften gör säkert sitt till. Men jag kan inte lÃ¥ta bli att tro att stadsmiljön och min väg genom den, inte minst mitt transportsätt, spelar roll.

Det går ju inte bevisa att jag fick färre idéer när jag jobbpendlade per tåg till Halmstad, men nog känns det så; hur trevliga X2000-vagnarna än är, slår de inte Lund som kreativ miljö.