”Redigerar media bort reservationerna”? undrar Erik med anledning av alla tvärsäkra uttalanden som diverse experter inom hotbildsanalys och liknande levererar via media i samband med uppmärksammade brottsutredningar.
Där tycker jag Erik har en mycket bra poäng. Experternas roll i mediauttalanden är något som är intressant. Ofta tycker jag att media behandlar experterna på ett lite väl underdåningt sätt. I själva verket är det ofta så att det inomvetenskapligt kan finnas olika uppfattningar om något, men det är bara en uppfattning som representeras av en expert, vars utsagor ofta tas för givna. Vetenskapen och de vetenskapliga experterna blir till svarta lådor som får stå oemotagda.
Ludwik Fleck skrev för länge sedan (1935) en intressant analys av vetenskapliga ”tankekollektiv” och ”tankestilar”. (Finns numera i svensk översättning som Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum. Boken föregÃ¥r pÃ¥ flera sätt Thomas Kuhns tänkande.) Fleck pÃ¥pekar bland annat hur det vetenskapliga sprÃ¥kbruket förändras när man observerar det pÃ¥ olika positioner i samhället. Inne i vetenskapen är utsagorna ofta fyllda med markörer för osäkerhet, sannolikhet, försiktighet. Ju längre bort frÃ¥n den vetenskapliga praktiken man kommer, desto tvärsäkrare blir utsagorna. I populärvetenskap och media förekommer ofta utsagor som är alltför tvärsäkra.
Man kan undra vad det här beror på och man kan fundera över hur situationen kan förbättras. Fler och bättre vetenskapsjournalister är väl en lösning. Vetenskapsjournalister som inte enbart har utbildning i och intresse för naturvetenskap och medicin i bagaget, utan även har en bakgrund till exempel inom det ämnesparaly som man brukar beteckna STS, Science and technology studies. Folk för vilka Foucault inte enbart är en fysiker från 1800-talet utan även en idéhistoriker från 1970-talet; folk som vet att Bruno Latour inte är en vinsort utan en kritisk vetenskapshistoriker; folk som kan en del om sociotekniska system och inte litar blint på den linjära modellen.