Vi lever i ett biomedicinskt tidevarv, sägs det ibland. Och visst ligger det någonting i det. Det är knappast fysikvetenskaperna som ohotat förmår attrahera politikers och allmänhetens intresse.
Det japanska forskningsministeriet föreslÃ¥r mer pengar till livsvetenskaperna medan man sparar in pÃ¥ ingenjörsvetenskaperna rapporterar Nature. Som av en händelse rapporterar Nature även om öppnandet av ett forskningscentrum för 230 miljoner $ vid University of Michigan vars mÃ¥l är att ”gather biologists, physicists and chemists together to foster innovative approaches to biological problems /…/ Similar approaches are being taken at Stanford University’s Bio-X project and Harvard University’s Bauer Center.”
Dagens expansionsmöjligheter för fysikvetenskaperna tycks snarare ligga i utbyteszoner där man samarbetar med livsvetenskaper, än i straight fysik. Disciplinär heterogenitet och koncentrationsfenomen är på tapeten på många håll. Men man undrar hur pass bra det fungerar i praktiken? Finns det några utvärderingar av den här typen av heterogena miljöer?
Kan inte besvara dina frÃ¥gor, men väl tipsa om en artikel om den ”patologiska” forskningen inom Cold Fusion:
http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/news/archive/2003/09/05/financial0901EDT0036.DTL&type=science