Allt fler svenska bloggare kör annonser. Är det bra eller dåligt?
Jag skulle vilja sätta mig på en hög häst och utropa: sluta upp med det där! Men vem är jag att kritisera andra människors bloggar? De får förstås ha banners på sina sidor om de vill, och det är ju trevligt om de ror in lite pengar på bloggandet. Själv har jag flera gånger varit frestad att lägga upp annonsprogram på min blogg. På min engelskspråkiga blogg la jag upp ett Amazonprogram, men tröttnade snart på att fippla med länkbyggandet dit.
Men å andra sidan är det lite synd att se riktigt snyggt och personligt designade bloggar få främmande stilelement som banners. Det må vara allas älskling Google som levererar, men det är likafullt banners. Banners. På. Din. Egen. Blogg. Som om man körde på ett gratis blogspotkonto.
Man undrar om en Googleadbar verkligen ger så mycket cash så det är värt att man ger upp den redaktionella kontrollen över en del av skärmen. Man kan misstänka att flera av de bloggare som den senaste tiden lagt till Googles annonser på sina bloggar inte balanserar på fattigdomens yttersta gräns och där annonserna därmed skulle vara ett sätt att hålla igång bloggen rent ekonomiskt. Snarare kanske man kan se deras beteende som en lek med Googles annonsteknologi.
Bloggar vi för att tjäna pengar eller inte? Jag tror många skulle hålla med om att det finns andra skäl än rent ekonomiska för att driva en blogg. Man är en skrivande människa som inte kan låta bli tangentbordet. Man vill föra ut sina åsikter om kladistiska frågeställningar inom evertebratzoologi. Man vill dokumentera kattens magsjukdom. Man skriver för sig själv som huvudsaklig läsare. Man älskar att kommentera omvärlden. Man vill hålla kontakten med familj och vänner som befinner sig långt borta. Man vill nätverka med kollegor. Osv.
Men ponera att det finns ekonomiska effekter av att blogga. Tidigare har jag funderat över om dessa ekonomiska effekter huvudakligen kanske är av annan, och mer indirekt, art än annonsinkomster. Det tror jag fortfarande. (Men om det kommer ett väl fungerande, spritt och standardiserat micropaymentsystem inbyggt i alla browsers och RSS-läsare är vi i ett helt annat läge.)
Vid ett par tillfällen har jag för övrigt tagit delar av gamla bloggposter, redigerat lite och sÃ¥lt detta som artiklar i mainstreammedia. I bägge fallen var det sÃ¥ att min blogg fÃ¥ngade upp stundens ingivelse – mina tankar just dÃ¥; bloggen var ett slags kronologiskt ordnat minnesarkiv som jag kunde exploatera i mitt artikelskrivande. Jag misstänker att dessa sÃ¥lda artiklar gav mig mer kronor ner i fickan än om jag kört aldrig sÃ¥ mÃ¥nga banners.
Update: Plank ironiserar snyggt. Snart får du ett nastygram för att du snott the look and feel.
Pingback: commemoro
Usch och fy. Allt som är roligt blir omedelbart tråkigt direkt man får pengar för det. Det vet väl alla?
(Det där kanske kan tolkas ironiskt, men är menat ärligt!)
Ja, man vet ju knappt vad man vÃ¥gar göra längre. Google har verkligen kasat en bra bit frÃ¥n sin ursprungliga ”Don’t be evil”-filosofi. Jag skyller pÃ¥ advokaterna.
Medhåll. Banners är fult, fult, fult och hör inte hemma på ens egna sidor. Men jag tror att jag läser helt andra bloggar än du, för så vitt jag kan komma ihåg har jag än så länge inte sett några reklampelare.