Jag har ett par texter som bara måste bli färdiga, helst i förra veckan. De är liksom lite knepiga nötter att knäcka, jag har haft svårt att få riktig snits på dispositionen. Vad göra?
Började bläddra i Becker. Alltså Howard S. Becker, Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article (Chicago, 1986). Läste den för en fyra-fem år sen och nu återupptäcker jag saker som jag tyckte var intressanta då men som jag inte riktigt lagt på minnet.
Becker skriver om vikten av att fÃ¥ saker och ting ur händerna (anglicismvarningsklockorna blinkade när jag började skriva ”fÃ¥ saker och ting ut genom dörren”, som är begreppet Becker använder). Han propagerar för att forskaren mÃ¥ste bli lite mer avslappnad inför det man arbetar pÃ¥, fÃ¥ ur sig texterna istället för att sitta och ruva pÃ¥ nÃ¥got och hoppas pÃ¥ att man skriver det totala mästerverket. (Mer som Woody Allens en-film-om-Ã¥ret än Roy Andersson, mer Iain Banks (eller för den delen Dickens, som är Beckers exempel) än J.D. Salinger.) ”Equating time spent and quality may in fact be empirically false” (s 131).
Han skriver också om poängen med att börja prata med folk om den pågående forskningen, hålla föreläsningar och seminarier osv, långt innan den är skriven (s 100f). Han gick omkring och pratade med folk i flera månader, vilket sedan gjorde att han ackumulerade ett slags momentum och sen kom det en massa text. Om jag förstår Becker rätt, menar han att han liksom bekantade sig med materialet långt innan han började skriva.
Pingback: parentes av Mattias Ahlström