Jag blir lite nyfiken när Erik skriver om ”en viss besvikelse som har infunnit sig över att bloggingfenomenet inte riktigt har tagit den fart och riktning som jag hade hoppats pÃ¥”.
Nej, det har väl inte riktigt tagit fart. Kanske gör det aldrig det. (Men det känns ändå som att det finns ganska många bloggar att läsa idag, jämfört med för ett år sedan, så det kan ändra sig.) Och det tillkommer faktiskt bloggar ganska ofta.
Det där med riktning är intressantare. Jag vet inte vad Erik har för förhoppningar om riktning. Själv är jag ganska ointresserad av att skriva om mitt privatliv (det är dessutom sällsynt tråkigt) och jag läser helst bloggar som på något sätt behandlar sakfrågor, facklitteratur, that kind of thing.
Jag gillar alltsÃ¥ när bloggar nördar till det inom det egna specialomrÃ¥det, snarare än skriver om allmänna ting som nÃ¥gon aktuell film eller politisk händelse. SÃ¥dana bloggar kan ge en typ av läsning som är relevant i ett förytligat medielandskap. Det finns ett flertal bloggare som skriver pÃ¥ liknande sätt; kika i listan över bloggar i min indexsidas högermarginal. Det färskaste tillskottet i den genren är väl Göran H. som bloggar om teologiska frÃ¥gor (lite som en svensk motsvarighet till den postmodernistiske teologen AKMA). Mycket roligare än ännu en kommentar om vad katten Ã¥t till lunch, Doom 4, Sagan om ringen eller Bo Lundgren. Men, hey, det är min uppfattning, mitt önskemÃ¥l, om den ”riktning” Erik skriver om. Kanske dags att ta pÃ¥ sig asbestdräkten för att skydda sig mot alla privatlivs-, film-, dataspels- och politikbloggares rasande attacker?
Jag tror det kan finnas mer syfte kring vissa privatlivs-bloggar. Jag hoppas i alla fall göra folk glada när de läser min. Även om det är totalt meningslöst det jag skriver ur ren informationssynvinkel.
Så ser jag på det, läser gärna annat också.
Brukar läsa din blog tillex 🙂
/Fredrik
Jag håller med om att det unika är när någon bloggar inom sitt specialområde, och huvudsakligen för sin egen skull.
Jag vill lansera termen ”skomakarblogg” för den typen – dvs den som hÃ¥ller sig till sin läst!
Den som krönikerar allmänt kan ocksÃ¥ vara kul att läsa, men skriver ju – precis som journalisten eller författaren – medvetet för en publik. Det enda som skiljer är verktyget, och det är knappast sÃ¥ intressant i sig.
Skomakarbloggen däremot, skrivs för sig själv men öppnas helt oegennyttigt för andra. Det är, tycker jag, just något som är nytt och speciellt med bloggningen.
Jag skall försöka fÃ¥ min kamrat, hon som skrev exjobbet om viskositeten hos nougatfyllningen i Ballerina-kexen, att börja blogga. Hon kan säkerligen tillföra en hel del nischad kunskap till den svenska blogosfären 🙂
Världens första nougatviskositetsblogg, skriven av en insider pÃ¥ Göteborgskex – vilken grej!
Godnatt, folk!
Pingback: Bikupan