Ur DN:s artikel om de skandalösa händelserna i Stockholm igår:
”Medborgarvittnet Anette Lindberg vill framhÃ¥lla att ’det började faktiskt som en bra fest i Berzeeli park’.
– Det här är frustrerade 13-14-Ã¥ringar som inte har nÃ¥gon fritidsgÃ¥rd, som inte har nÃ¥gonting, säger hon. De vet inte var de ska göra av sin energi.”
Patetiskt.
Hur ska man kunna ta de här människorna och deras aktivism på allvar om de begår våldshandlingar och stjäl?
Eller som Nikke Lindqvist uttrycker det: ”Vilken reclaimare gÃ¥r omkring med flest märkesklockor idag?”
Precis som om en fritidsgård skulle hjälpa. O miseras hominum mentes, o pectora caeca.
Ett annat ”medborgarvittne” fick i SvT 1 idag hävda att det naturligtvis var polisens fel alltsammans och det är väl den linjen som kommer att gälla nu. Väntar bara pÃ¥ den statliga ”Stureplanskommissionen” som under ett par Ã¥r fÃ¥r utreda myndigheternas övervÃ¥ld.
O tempora, o mores dÃ¥….
K.-
Jag är bara glad över att ingen blev skjuten. O vade mekum volvo pluribus faderittan.
Pingback: mymarkup.net
Pingback: mymarkup.net
Men, gammal da! Det handlar förstÃ¥s om det allvarligaste av allting — kulturellt kapital (culturis capitalis?!). Flest skyltfönster, mest stryk av polisen, ger mest poäng, och förstÃ¥s mest tjejer.