Tillbringade fredagen pÃ¥ SISTER där vi hade ett möte kring den antologi med Anders Ekström som redaktör som kommer behandla vetenskapernas offentliga former 1850-2000. Boken blir mycket intressant – jag vet, jag talar i egen sak, men Internet och blogging är väl ett medium för shameless self-promotion? – och kommer innehÃ¥lla dryga dussinet artiklar som diskuterar forskningens kommunikation, relationer till olika publiker mm.
Vetenskapens kommunikation spelar roll för hur vetenskapen bedrivs. Kraftigt genomslag i media kan innebära ett rejält stöd för vissa forskares arbete för resurser, status mm (medan andra forskare kan tycka att det är vulgärt att försöka fÃ¥ framgÃ¥ng i media). Vissa forskare kan ha inomvetenskapliga skäl för att framställa sin forskning pÃ¥ ett visst sätt gentemot vissa utomvetenskapliga publiker. Medias logik – det är kanske lättare att fÃ¥ mediagenomslag om man forskar pÃ¥ stormvarningar än om man forskar pÃ¥ torvmossars inverkan pÃ¥ klimatet – kommer in som en faktor när det gäller att förstÃ¥ vetenskapernas utveckling.
Och det här är nÃ¥got som, tycker jag, oftast kunde komma fram bättre i vetenskapsrapporteringen. Forskningsjournalisterna kunde ibland behöva bli lite mer reflexiva. Dagstidningarnas kultursidor har väldigt lite kritisk bevakning av forskning (bortsett dÃ¥ frÃ¥n litteraturvetenskap, som fÃ¥r bisarrt mycket utrymme), medan vetenskapssidorna alltför ofta är fyllda av okritiska rapporter som tvärsäkert basunerar ut vad forskarna kommit fram till. En förhoppning är att en sÃ¥dan här bok kan bidra till ökad förstÃ¥else för vetenskapsjournalistikens villkor. Men för att det ska komma till stÃ¥nd behövs det genomslag i media för boken, därav detta inlägg. (Inte för att det kommer hjälpa sÃ¥ mycket, läsekretsen är väl i runda tal 200 personer …)