Missiler med hög precision som kliniskt dödar fienden och skonar civilbefolkningen är en vanlig bild i media, i detta liksom i flera tidigare krig. I det förra gulfkriget visade en grupp skeptiska forskare vid MIT, ledda av fysikerna George Lewis och Theodore Postol att Pentagons utsagor att Patriotmissilerna sköt ner så gott som alla irakiska Scudmissiler helt enkelt var fel. (Se exempelvis första kapitlet i Harry Collins och Trevor Pinch, The Golem at large: What you should know about technology (Cambridge, 1998; 2002).)
Nu försöker flera forskare utröna just hur precisa missilerna som träffar irakiska mål är och det visar sig inte vara speciellt enkelt. Pentagon har öppnat upp för journalister i fält men stänger ner andra informationskällor, som oberoende forskares tillgång till kommersiella satellitbilder (vilket man gjorde i Afghanistan 2001). En viktig källa blir nyhetsrapportering; Lewis och Postols grupp använde i sin analys av kriget 1991 videosekvenser från TV som underlag för ballistiska analyser som smulade sönder Pentagons påståenden om 96-procentig träffsäkerhet och man försöker göra samma sak den här gången. Och även om missilerna har hög träffsäkerhet rent tekniskt hänger det ju på underrättelsematerial och liknande att se till att man siktar på rätt mål. Att utröna hur pass bra detta fungerat i Irakkriget blir svårt, säger statsvetaren Barry Posen vid MIT till Nature.
”Analysts seek proof of military precision”, Nature 27 mars 2003.