Sputnikchocken pratar man ibland om; den fick USA:s forskningspolitiker att inse att man kanske höll på att förlora kriget om den vetenskaps- och tekniktunga framtiden. Man injicerade mängder av resurser i det teknovetenskapliga systemet. Resultat: fler fysiker. Läs mer i bland annat Roger D. Launius mfl ed., Reconsidering Sputnik: Forty years since the Soviet satellite (London, 2000; 2002).
”The alarm raised by the Soviet Union’s launch of Sputnik in 1957 inspired thousands of young Americans to become engineers, physicists, and chemists” skriver Science (14 mars), varifrÃ¥n diagrammet här är hämtat. Sputnikchocken ’inspirerade’ nog en del till att läsa fysik och bli ingenjörer, men viktigare var den kraftiga federala satsningen pÃ¥ naturvetenskap. Lägg för övrigt även märke till nedgÃ¥ngen i antalet disputerade fysiker efter kalla krigets slut (och efter övergÃ¥ngen till en biovetenskapligt dominerad tidsÃ¥lder).
Nu vill, skriver Science dessutom, amerikanska forskningspolitiker se 9/11 som en ny Sputnikchock som ska skaka liv i forskningsfinansieringen.
Det finns några intressanta dippar i kurvan. Nedgången efter andra värlsdkriget beror rimligtvis inte på att det slutade 1945 utan att det började 1941 (för USA:s del). Ledtiden för doktorandstudier låg/ligger väl gissningsvis på 4-5 år.
Det är väl inte heller orimligt att anta att den drastiska nergÃ¥ngen runt 1970 kommer sig av att den naturvetenskapsfientliga (med undantag för empiriska studier av effekterna av diverse inhaler- och/eller injicerbara substanser) ”flower power”-generationen i stor valt andra utbildningsomrÃ¥den. Kylan i det kalla kriget minskade nÃ¥got i början av 70-talet, men den kan knappast ha fÃ¥tt ett momentant genomslag i disputationstalen.