Den akademiska texten, tryckt på papper, innehåller förstås länkar i form av referenser till andra texter. Studiet av sådana länkar är ett område med användning för utvärdering av forskning, vetenskapssociologi, vetenskapshistoria osv. Fältet kan ge inblickar i vilka forskare som uppfattas som centrala inom ett ämne genom att man bygger upp kartor över citeringsnätverk, hur den vetenskapliga litteraturen utvecklas över tid och vilka som citeras, osv osv.
Precis som Erik poängterar är länkningar inom den allmänna länkningssfären ett omrÃ¥de som borde undersökas i större utsträckning; han menar att man tagit med sig bagaget frÃ¥n studiet av de akademiska papperstexterna till studiet av webben och när man studerat länkningar pÃ¥ webben har man framför allt studerat akademiska länkar. Det kan han säkerligen ha rätt i – bibliometriker har använt webbdata för att arbeta med sina frÃ¥geställningar om den vetenskapliga världens sammansättning. Ett viktigt steg bör förstÃ¥s bli att kartlägga länkstrukturer även utanför den akademiska delen av webben, även om denna är intressant i sig, tycker jag (tex undrar jag över hur referenserna ser ut i ’grey literature’ (preprintservers osv) jämfört med de peer reviewade tidskriftsfloran).
Man undrar vad man kommer hitta när man börjar kartlägga den vanliga länkningssfären i större utsträckning. Jag misstänker att flera av de strukturer man hittat i kartläggningen av länknätverk i den akademiska pappersburna litteraturen kommer att gå att finna i studiet av det Erik kallar den vanliga länkningssfären: det är i bägge fallen fråga om sociala nätverk och frågan är om inte likartade gruppdynamiska fenomen kan dyka upp även i den vanliga länkningssfären. Shirkys powerlaw är knappast det enda länkfenomenet som man kommer känna igen från studiet av papperslitteraturen.
Men man kommer säkerligen hitta en massa annat skoj. Och man kommer kunna uttala sig om betydligt fler saker än bara hur den vetenskapliga världen formerar sig. Förmodligen är det först nu som man börjar få möjlighet till storskaliga undersökningar av webbens länkuniversum. Vi befinner oss helt enkelt där man i klassisk bibliometri var i början av 1960-talet, då man precis började få tillgång till data över citeringar i pappersburen akademisk text i maskinläsbar form (tidigare hade man gjort bibliometri för hand) från ISI, varpå hela fältet exploderade: Eugene Garfield, Derek J. de Solla Price och alla deras efterföljare.
Google skulle kunna vara för allmän webbometri vad ISI var för bibliometrin. Undrar om det finns nÃ¥gra människor pÃ¥ Google som vill interfacea gentemot en sÃ¥dan webbometrisk forskning pÃ¥ universitet; finns det nÃ¥gon Garfield pÃ¥ Google? Är det ett problem att Google – förmodligen den bästa kartan över webben – är ett kommersiellt företag?
Pingback: mymarkup.net