Science för 50 och 100 år sedan

Jag har tidigare här och här prisat databasen JSTOR. Här finns, i förförisk lättillgänglighet, stora textskatter.

Ta Science, tex. Fulltext från 1880 och framåt. Några axplock ur Science, 20 februari 1903:

Andrew Carnegie skänker pengar till ett bibliotek i Atlantic City och ett i Dover. Kejserliga vetenskapsakademin i St Petersburg sätter tillsammans med regeringen upp ett pris pÃ¥ 7 500 rubel ”for research solving the cause of poisoning through the use of salted raw fish.” (s 319).

Den vetenskaplige mecenaten James Smithsons grav i Genua hotas av flyttning. ”He left no descendants to care for his remains; let us accept them, too, as a sacred trust and bring them to the United States to be deposited with all reverence in the Smithsonian Institution at Washington”. ( s 311). (Detta förslag frÃ¥n Gilbert Grosvenor realiserades nÃ¥gra Ã¥r senare. Det här var en period som verkligen intresserade sig för Stora Mäns kvarlevor och de monument som kunde skapas kring dem: i Prag undersökte man Tychos skelett 1901 och nÃ¥gra Ã¥r senare forslade man hem Swedenborg till Uppsala.)

Ur Science för 50 år sedan (20 februari 1953):

Kirtley F. Mather skriver (s 169-174) under rubriken The common ground of science and politics om naturvetenskapernas betydelse för samhället: ”Scientific research and development have become a major enterprise in the United States during the years or our life /…/ The strength of our military defence is measured by the achievements of science more than by any other factor”. Vetenskapen är viktig för samhället men det motsatta gäller även, eftersom ”[s]cientists are increasingly dependent upon politicians.” (s 169)

Han tar upp saker som problemen med intellektuell frihet för forskare som arbetar i vapenlabb. (s 171) Det blÃ¥ser en kall politisk vind: ”Political orthodoxy, rather than mere technical competence, has been accepted as a basic qualification in many academic institutions and industrial laboratories, even when the work is completely unclassified and does not involve access to anything that could be considered a military secret. Administrators dare not rick charges that might be made by Congressional committees, or by radio and newspaper commentators, that they are employing ’red’ scientists. /…/ it has been comparatively easy to dismiss, or to bar from employment, capable scientists accused of past association with organizations now considered questionable or subversive.” (s 172)