Bemannade rymdfärder är ett politisk projekt menar Sven Grahn på Rymdbolaget. Man skulle fått ut mer vetenskap om man satsade mer på obemmanade rymdfärder. Hör mer [P1 Morgon, real audio]. Intressant kritik.
Men jag tyckte nog att journalisterna på radion kunde fokuserat lite mer på den här kritiska vinklingen och en alternativ utveckling inom rymdforskningen, lite mindre på astronauter och Christer Fuglesang. Över huvud taget är det mycket fokus på Fuglesang när rymden kommer i svensk media och ganska lite på den rymdbaserade grundforskning som bedrivs av svenska forskare. Fuglesang och andra rymdflygare är väl mediavänligare än grundforskning.
Hur jag än vänder och vrider pÃ¥ det sÃ¥ mÃ¥ste de bemannade rymdfärderna ges en existentiell resonansbotten. Jag minns sÃ¥ väl hur jag nÃ¥gonstans i tjugoÃ¥rsÃ¥ldern — efter Ã¥tskilliga Ã¥rs SF-excesser — fick grundackordet genialt sammanfattat för mig. William Burroughs i Cities of the red night: ”This is the spaceage, and we are here to go” SÃ¥ enkelt, sÃ¥ självklart. Kanske var det drogerna han egentligen syftade pÃ¥, men det fattade jag nog inte dÃ¥.
Självklart är bemannade rymdfärdet ett politiskt och inte minst ideologiskt projekt. Vetenskapshistorikern inom mig radar raskt upp problemformulering, potentiella materialhögar etcetera. I väntan på nästa forskningsrådsavfyrningsfönster (?) väljer jag dock att hålla drömmarna vid liv med rymdoperans mästare David Brin och hans Uplift wars.
http://www.kithrup.com/brin/
Hej Johan – vad kul att se dig här!
Till hösten har vi en STS-kurs på Forskningspolitiska institutet. En idé vi bollat med lite är att ha rymd som en av de röda trådarna; ryska och amerikanska teknikideologier, säkerhetstänkande, kopplingen till media, kalla kriget osv skulle man kunna knyta samman på det sättet.