Engelsmännen har en förkärlek för landet. Där är det alltid mysigt pÃ¥ puben. Där finns de excentriska och trevliga adelsfamiljerna, där är livet inte industrialiserat utan lättfattligt, hanterligt. Till och med Withnail och Marwood – tvÃ¥ riktigt icke-urbana varelser – drogs ju ut pÃ¥ landet.
Michael Moorcock menar att detta är ett grundläggande tema i engelsk kultur:
”This refusal to face or derive any pleasure from the realities of urban industrial life, this longing to possess, again, the infant’s eye view of the countryside, is a fundamental theme in popular English literature. Novels set in the countryside probably always outsell novels set in the city, perhaps because most people now live in cities.”
En orsak kunde vara London: framväxten av Metropolis under 1800-talet, denna Dickenstillvaro, kanske frammanade en längtan efter ett äkta och lugnt lantligt leverne.
Moorcock sätter in fenomenet i ett större sammanhang och kopplar det till en period av engelsk nedgång:
”I sometimes think that as Britain declines, dreaming of a sweeter past, entertaining few hopes for a finer future, her middle-classes turn increasingly to the fantasy of rural life and talking animals, the safety of the woods that are the pattern of the paper on the nursery room wall. Old hippies, housewives, civil servants, share in this wistful trance; eating nothing as dangerous or exotic as the lotus, but chewing instead on a form of mildly anaesthetic British cabbage. If the bulk of American sf could be said to be written by robots, about robots, for robots, then the bulk of English fantasy seems to be written by rabbits, about rabbits and for rabbits.”
Läs mer i Michael Moorcock, ”Epic Pooh” (Revolution science fiction).
[Länk via The null device]