Fredrik Appelberg skriver om föreläsningar där han först använt Powerpoint – och varit lite missnöjd med resultatet – och sedan i en andra omgÃ¥ng kört utan Powerpoint, med bättre resultat.
I de humanistiska och samhällsvetenskapliga universitetskretsar jag oftast rör mig i använder nästan ingen Powerpoint. När jag själv föreläser kör jag med whiteboard och overhead, ibland artefakter som skickas runt bland Ã¥hörarna. Och sÃ¥ min fantastiska karisma, förstÃ¥s 🙂
Var på en stor konferens nyligen. En av talarna hade en snoffsig Powerpointgrej, med små blinkande grejer och så bredvid texten. En annan talare hade handskriven text som enda hjälpmedel. Bägge två hade bra saker att säga och de var ungefär lika intressanta i sig. Men han som körde Powerpoint upplevde jag inte som bättre, jag minns inte hans budskap bättre.
Reklamen för videoprojektorer hävdar ofta att projektorerna kommer göra föreläsningarna/presentationerna så mycket bättre. Jag vet inte jag. Det är nog en meningslös dröm att en projektor för 30 000 kr automatiskt gör underverk med presentationen. Det finns inga genvägar till bra presentationer. Det vore nog bättre om de som föreläser istället investerade lite tid i att tänka igenom vad man vill ha sagt och hur man ska lägga upp det.
Gustav verkar inte särskilt förtjust i Powerpoint-presentationer! Jag avskyr OH-bilder. Prassligt, trassligt, brummar, flimrar, upp-och-ner, hit och dit… Jag har bara dÃ¥liga erfarenheter av denna högst primitiva pryl!
Ã… andra sidan har jag sett ppt-presentationer som varit i häftigaste laget… sÃ¥ häftiga att man glömt bort talaren! Ibland är de sÃ¥ överbelamrade med text att man inte kan lyssna… och ibland fÃ¥r man utskrift pÃ¥ eländet – och dÃ¥ är det bara stödord som blir fullstädigt obegripliga.
Nej, det gäller nog att som talare hitta ”sitt” eget hjälpmedel. Jag gillar white-board bäst, därefter ppt. Men det bästa tal jag hört/sett, hade inga andra hjälpmedel utöver talarens egna kropp…