Bloggandets positiva sidor är något som ofta tagits upp när bloggare diskuterat vad de håller på med. Blogging kan hjälpa kreativiteten på traven, förbättra språket, vara ett sätt att sprida information.
Men vilka negativa sidor kan bloggandet ha? Burningbird har hittat så många att nu lägger hon av med att blogga.
Hon tycker att blogging är för lätt; man trycker på några knappar och så är texten ute i världen. Bra text behöver, menar hon, arbetas om, det är mer en långsam process.
Hon retar upp sig på bloggingens efemära natur:
And once the words are out and the writing is finished, no matter how terrific the post is, it’s slowly pushed down a page and hidden among other postings and blogrolls and blogstickers and other graphics until it eventually falls off the bottom of the page, never to surface again unless some strange person puts a bizarre request into Google that leads to one of our archives.
Truly great writing must be allowed to persist through time and if there’s one characteristic common to all weblogs, it’s impermanence.
Hon identifierar även ett slags avstÃ¥ndstagande frÃ¥n verkligheten (vad nu verkligheten är kan vi ju alltid diskutera nÃ¥gon annan gÃ¥ng): bloggen har blivit ett slags surrogat för livet, när hon upplever saker i världen har hon kommit pÃ¥ sig själv med att tänka att ’det här mÃ¥ste jag posta’, hon har upplevt världen genom andra bloggare.
Blogging suger upp mycket skrivenergi:
Writing is as much a discipline and an overcoming of inertia as it is a product of creativity and skill – you need a build-up of creative energies to start a work and see it through to the end. Since I started weblogging, I’ve found it difficult to focus on my books and my articles, and it shows. In the last year I may have written more than at any other time in my life, but I have the least to show for my effort. No articles, and only one book finished.