Några snabba museibesök i Stockholm. Fäste mig vid en liten detalj på Vasamuseet som gjort ett försök att möta informationsåldern. Inte vidare lyckat. Det intressanta är ju den där stora, bruna, söndervittrade tingesten från stormaktstiden, inte några multimediala trapetskonster som redan känns passé. Och det kanske inte är så konstigt att framför de interaktiva skärmarna hittar man ett par uttråkade människor, de som tittar på båten är mer intresserade. En annan sak som var lite kul är de försök man gjort att presentera 1600-talets världsbild. Där fanns 1600-talets idéhistoria presenterad, det verkade som om man läst på hos Lindroth eller Frängsmyr.
Men varför ska man plocka upp sådana båtar över huvud taget? En ny trend inom marinarkeologi är tydligen att låta båtarna ligga kvar på botten, de är bäst skyddade då. Man dokumenterar med dykning och kameror och gör en multimedial utställning. Säkerligen billigare och mer skonsamt men publiken vill nog se riktiga gamla träbåtar, inte virtuellt virke.
Naturhistoriska riksmuseet däremot var en hit, både med familjens fyraåring och ettochetthalvtåring. Snygga dioramor. Fast vid det här besöket kunde jag inte hitta några meteoriter i museishopen. Vad har hänt med dom? Att köpa en rymdsten för några hundra spänn är ju kul.