Häromåret skrev jag en liten undran om vad som händer med allt det vi matar in i sociala medier som vi inte kontrollerar. Bland annat byggde jag på vad som hände när jag skulle migrera mina bloggposter (det gick till slut, efter mycket slit) och kommentarer (stört omöjligt) från Radio Userland till Movable Type.
Det här problemet lär vi inte bli av med i första taget. Det är många som sitter och matar in material på Twitter, Jaiku, flickr, Facebook och så vidare, sajter där den enskilde användaren inte alltid har full kontroll och/eller exporteringsmöjligheter. Nu skriver Erik om ett problem av just den här typen. The Commons, flickrs projekt för att publicera och skapa taxonomier över fotografiska kulturarvssatsningar, har tydligen i sina nedskärningar börjat göra sig av med personal som arbetat med The Commons.
Erik: “vad händer när man lägger kulturarvssatsningar hos kommersiella företag?”. Precis, vad händer? Det är inte bara kulturarvssatsningar, utan även en massa individers egna kulturarv som ligger därute och skvalpar runt.
Matt Mullenweg diskuterar frågorna kring migreringsmöjligheter och kommersiella företags, individers och organisationers kontroll över användargenererat material på nätet i en intervju med Robert Scoble (14:55 min in i intervjun). Han har flera poänger.
Published on December 8, 2008
in länkar.
Hur låter ett sjukhus? Ljudkonstnären John Wynne utforskade Harefield hospital under ett år. Något av resultatet finns här (mp3). [via Speechification.]
Själv ligger jag hemma med vinterkräksjukan eller något liknande; varken låter eller känns speciellt skönt.
Jag gillar böcker om det akademiska hantverket och brukar bläddra igenom eller läsa ett kapitel då och då i Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article (som jag skrivit om flera gånger genom åren här på DPT) av Howard S. Becker, densammes Tricks of the trade: How to think about your research while you’re doing it eller History in practice av Ludmilla Jordanova. Forskning är ett hantverk och vi måste understundom (vilket ord!) reflektera över vad det är vi gör.
En ny bekantskap i genren är Alf Rehns The scholar’s progress: Essays on academic life and survival. Boken publicerades 2006, men för en tid sedan blev den fritt tillgänglig för nerladdning här (pdf). Intressant läsning!
Published on December 2, 2008
in STS.
Sociomics core facility vid Lancaster university
develops and applies Web 2.0 digital methods and analytics to provide innovative ways of examining networks, issue formation, indicators, intellectual property, publics, knowledge economies and knowledge production in and around genomics and the biosciences. To do this we use mapping software, databases and text mining tools and we have created our own open source iGoogle style Research Desktop, http://sociomics.lancs.ac.uk/.
De är speciellt intresserade av digitalisering “as both a topic and a resource. It combines digital research methods with Cesagen’s programe of social science and humanities research on genomics and emerging biosciences.” Nu utlyser de en tjänst där inriktningen är en blandning av humsamperspektiv på genomik och livsvetenskaper och digitala forskningsmetoder.
Låter faktiskt ganska intressant. Utlysningen finns här.
Jag såg “Din tanke är statens egendom”, en bearbetning av Kallocain av Avdelningen för envägskommunikation och propaganda, en tycker jag gripande gestaltning av Karin Boyes berättelse om ett panoptiskt helvete där en diktatur tar vetenskapen till hjälp för att förtrycka medborgarna.
Det är tydligen amatörteater, men i så fall är det amatörism i ordets ursprungliga bemärkelse. Inte minst gillade jag Therese Hammar som polischefen Karrek - väl avvägd och distinkt levererad sadism!
Spelas en gång till, nu på söndag den 7 december kl 18.
Jag gick över till Zotero för en tid sedan och är varit väldigt nöjd med mjukvaran. Tidigare använde jag Endnote för att hantera mina bibliografiska referenser. Endnote är också ett bra program men Zotero är snäppet vassare. Dessutom är den open source vilket förstås är bra, men den huvudsakliga anledningen till att jag bytte är hur Zotero fungerar.
Det är rätt många fler än jag som gjort den här mjukvarumigrationen och företaget bakom Endnote tar nu till den juridiska vägen: de stämmer det universitet som ligger bakom Zotero för att det går att använda Endnotes stilmallar i Zotero. Många tidskrifter har ju sina egna varianter på hur en referens skall se ut och Endnote innehåller därför tusentals stilmallar som gör att författaren kan formatera sitt manuskript efter just den tidskrift han eller hon vill skicka till.
Bakgrundsinformation och kommentarer: Academic productivity, Dan Cohen, Thomson Reuters, The Quantum Pontiff, Ars technica.
Update: Mothugg, Nature och Crooked timber.
Det kanske är en storm i ett vattenglas. Zotero bör kunna gå runt det här genom att börja distribuera en version av Zotero som inte kan använda .ens-filer och parallellt se till att skapa en egen motsvarighet till Endnotes stilmallar (några tusen). En sådan pragmatisk lösning bör inte vara någon omöjlighet att skapa relativt snabbt om man ber webben om hjälp; stilmallar är inte helt omöjliga att skriva, inte minst med stöd i sådana här verktyg, och sen använder man ett slags mini-Sourceforge där man lägger upp betaversioner av stilmallar skrivna i CSL, det filformat Zotero använder, och filar på dem tills de ger output som stämmer överens med vad tidskrifterna vill ha.
Published on November 24, 2008
in Blogging.
När Bengt Olle Bengtsson presenterade sina planer på ett Bengt Lidforssällskap som skall dela ut ett pris till forskare som framgångsrikt verkar som public intellectuals - han borde förstås få priset själv - på en forskningspolitisk workshop här i Lund i början av hösten nämnde han flera gånger genren bloggar. Samtidigt som han blickade bakåt och pekade ut den alltför tidigt bortgångne Hans Uno Bengtsson som ett exempel på den forskartyp han ville se premierad av ett sådant sällskap, blickade han även framåt och nämnde bloggar som ett möjligt medium för akademiker som vill verka i offentligheten.
Bengt Olle Bengtsson kan finna stöd för sin åsikt på lite olika håll. En som argumenterar för det här är statsvetaren Daniel Drezner. Via Erik hittar jag (hur många gånger under mina år som bloggare har jag inte skrivit så? Erik är en magnifik spanare) Drezners plädering för den bloggande akademikern:
For academics aspiring to be public intellectuals, blogs allow networks to develop that cross the disciplinary and hierarchical strictures of academe. Provided one can write jargon-free prose, a blog can attract readers from all walks of life — including, most importantly, people beyond the ivory tower. (The distribution of traffic and links in the blogosphere is highly skewed, and academics and magazine writers make up a fair number of the most popular bloggers.) Indeed, because of the informal and accessible nature of the blog format, citizens will tend to view academic bloggers that they encounter online as more accessible than would be the case in a face-to-face interaction, increasing the likelihood of a fruitful exchange of views about culture, criticism, and politics with individuals whom academics might not otherwise meet. Furthermore, as a longtime blogger, I can attest that such interactions permit one to play with ideas in a way that is ill suited for more-academic publishing venues. A blog functions like an intellectual fishing net, catching and preserving the embryonic ideas that merit further time and effort.
Bengt Olle Bengtsson samtalar med Malin Sandström under en lunch på PCST-10, där Malin, Thomas Söderqvist och undertecknad höll i en session om bland annat forskarbloggar.
Har precis hanterat korrektur till min nästa publikation. Vad uppsatsen handlar om? Tja, ni otåliga fans av svensk efterkrigstida vetenskapshistoria får hålla er till tåls en tid till, men visst hum om innehållet får man kanske av den namnlista som förlaget ville ha som bas för att göra personregistret:
Yngve Öhman
William Gibson
Donald Menzel
Peter Galison
Susan Star
James Griesemer
Svante Lindqvist
Fernand Braudel
Karl Hufbauer
Leo Goldberg
Walter Orr Roberts
J.W. Evans
A.B. Severny
K.O. Kiepenheuer
Gerard Kuiper
Ronald Doel
Bertil Lindblad
Axel Munthe
Bernard Lyot
Carl Sagan
Kerstin Fredga
Jan Olof Stenflo
Bertil Anders Lindblad
Hannes Alfvén
Fredrik Engström
Bo Rydgren
Per Carlqvist
Lennart Dahlmark
Bertil Agdur
Gunnar Pleijel
Lars Block
Vilhelm Carlheim-Gyllensköld
Henrik Lundstedt
Joan Fujimura
Homi K. Bhabha
Terry Shinn
Bernward Joerges
George Ellery Hale
Jag försöker få igång kroppen och skallen efter en veckas förkylning/influensa, som äntligen verkar ha släppt. Det gäller att komma upp på banan igen och göra något vettigt av den här veckan. Alltså: mot Gerdahallen och dess gym!
Det är inte alltid jag fattat vikten av träning; som student tränade jag knappast alls och ibland undrar jag varför. En individcentrerad förklaringsmodell torde innefatta saker som inneboende slapphet och kanske rentav bristande moral under min studenttid (som trebarnspappa med familjelogistik varvat med arbete som huvudsaklig dagsyssla kan jag knappast säga att jag klandrar mitt studentjag …); en mer strukturell diskussion kan rimligen börja med observationen att de kretsar jag rörde mig i som student - sena kvällar på Smålands nation, en härligt bohemisk korridor på Delphi med en samling ungkarlar och slackers - inte direkt premierade kroppskultur.
Träning kändes kanske Susanne Lanefeltskt hurtigt, en aktivitet i en pastellfärgskala som skar sig mot den gråskala i vilken vi levde, en film fotograferad i svartvitt med soundtrack signerat Robert Smith, Morrissey, Ian Curtis och Ralf Hütter. (Fast Ralf är cykelfantast, förstås. Måste alla metaforer vara konsekventa?)
Men när jag någon gång under doktorandtiden på 1990-talet började träna regelbundet upptäckte jag att jag och mitt arbete mår bra av det. Jag har förmånen att ha en arbetsgivare som betalar gymkortet. Det är förmodligen en ren besparing. Får se om kopplingen mellan kroppslig och själslig regenerering och träning funkar den här gången också; jag räknar med det.
Sitter i en skrivbubbla - skriver mot en deadline som infaller sig riktigt snart - och har musik i hörlurarna. Ibland funkar det för mig att skriva på det viset.
En vag sorts synestesi kanske det är fråga om; jag förknippar i varje fall fortfarande de sista intensiva veckorna av färdigställandet av mitt avhandlingsmanus i 1990-talets allra sista skälvande hösttermin med Bowies Berlintrilogi, speciellt Low och “Heroes”.
Mycket Abba är det för närvarande. Kommer jag förknippa den här texten, när den väl blir färdig, med “The winner takes it all” och “Super trouper”?
Är inblandad i ett bokprojekt som nu börjat bli färdigt vilket innebär att boken väl lär publiceras om ett eller annat år - vi har haft flera workshopar där vi manglat varandras texter, vi har skrivit om och fått texterna språkgranskade och så vidare; nu går de tappra redaktörerna vidare med förlagskontakter. Ska bli intressant att se i vilken utsträckning utländska akademiska förlag kan tänkas nappa på en knippe uppsatser om svensk efterkrigshistoria på tematiken “Science for warfare and welfare”.
Flera av oss har lagt ut preliminära versioner som preprints: Ulla Rosén, Thomas Kaiserfeld, Per Högselius, Sverker Sörling & Nina Wormbs, Hans Jörgensen samt undertecknad.
Published on August 14, 2008
in Musik.
Señor Coconut and his Orchestra, dessa skickliga och konsekventa mästare inom musikalisk rekontextualisering, släppte som bekant för några år sedan ett album med Kraftwerkcovers i latintappning. Inte minst är deras version av Showroom dummies underbar i sin släpiga precision.
Nu är dessa mashupmusikens mästare tillbaka med albumet Around the world. Innehåller bland annat en fin tolkning av Sweet dreams.
Published on August 4, 2008
in Böcker.
Alexander Solzjenitsyn dör och journalister som träffade honom minns en författare som såväl kämpade mot KGB-statens terror som kände pessimism inför utvecklingen post-SUKP.
I skuggan av denne titans hädanfärd känns det förstås futtigt att komma dragande med något så banalt som gnäll över den svenska bokbranschen. Men jag kan inte låta bli. Jag var inne på frågan förra året, då jag upptäckte att Gulagarkipelagen inte gick att införskaffa i en svensk bokhandel. Sugen på att läsa fick jag gå ut på antikvariatsmarknaden, har än så länge fått tag i fyra delar; del fem-sju gäckar mig fortfarande. The thrill of the chase är förstås kul, men det bästa hade varit om jag bara kunnat fyra av en beställning.
Böcker på den svenska bokmarknaden har väldigt kort hållbarhet. Det är inte enbart obskyra småförfattare utan även sådana som Solzjenitsyn som är omöjliga att få tag i. Det retar jag mig på.
Lagerhållning är dyr, tycker säkert förlagens ekonomer. Alltså: läge för att utveckla print on demand-lösningar, där böckerna kan leva vidare.
Det händer en del inom humanistisk bibliometri. Igår gick redaktörerna för ett antal av de ledande idé- och vetenskapshistoriska tidskrifterna - Isis, British Journal for the History of Science, Social Studies of Science med flera - ut med en gemensam text där man positionerar sig gentemot ESF:s nuvarande (och preliminära, skall sägas) tidskriftsranking, som man menar saknar förankring i forskarsamfundet. Läs mer på min engelskspråkiga blogg.
Jag gör ett försök att leva med Zotero istället för Endnote 9. Här finns första rapporten.
senaste kommentarer